Existensen finns inte längre. Allt hopp om att personen åtminstone har en baktanke av dig har försvunnit. Allt handlar bara om att blicka framåt och leva livet som ett nyfött barn. Inga tankar eller funderingar att oroa sig över. Att göra det första beslutet var nog det svåraste som har hänt, men var det de rätta jag gjorde ? eller bara undviker jag det ? . Problemet är att jag vill få slut på smärtan inom mig. Det som är mest orättvist är att personen som sitter emellan är som mest oskyldig. Jag önska att du kunde åtminstone göra något åt det, men som alla andra så är det ett situation som du ej kan hantera. 

 

Allt varade inte lika länge som vi i hop kunde tro men allt handlar om hur man själv vill göra det positivt lr negativt. Du valde att tänka på det negativa, vilket gjorde att din omgivning också gör det. Så egentligen är det dig själv att skylla.

 

Jag har inget att förlora på.